De flesta bibellärare och teologer är överens om att Jeshua föddes någon gång kring Herrens högtider under hösten. Ett sätt att komma fram till den slutsatsen är att läsa historien om Johannes Döparens födelse i Lukas 1. Utifrån 1 Krönikeboken 24 kan man härleda när Johannes Döparens far Sakarja tjänstegjorde i templet, eftersom han tillhörde Abijahs prästerliga avdelning. Vad vi också vet är att sex månader senare besökte ängeln Gabriel Maria (hennes riktiga hebreiska namn var Miriam) och hon blev havande genom den Helige Ande. Den upplysningen leder till att den sjunde månaden i den judiska kalendern är tiden för Jeshuas födelse.
Vi har också en del häpnadsväckande information från stjärnhimlens bilder. För det första hade de vise männen sett judarnas konungs stjärna i östern och kommit till Jerusalem för att söka efter Honom. För det andra, talar också Uppenbarelseboken, kapitel 12, om ett tecken på himlen som har koppling till Messias födelse.
Gud skapade stjärnorna, vilket inbegriper planeterna, att tjäna som tecken. ”Gud sade: ’Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!” De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år'”(1:a Mos. 1:4).
Psaltaren 19:1-4 säger,
”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra, utan tal och utan ord, deras röst hörs inte. De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände.”
Innan Bibeln skrevs hade Gud redan skrivit evangeliet i stjärnorna. Den välkände radiobibelläraren Dr. D. James Kennedy skriver i sin bok, The Real Meaning of the Zodiac (Zodiakens sanna innebörd), att vetenskapsmän är förvånade över att varje civilisation i historien, oavsett hur långt bakåt i tiden man går, alltid hänvisar till samma stjärnbilder. Den enda rimliga förklaringen är att Gud lärde Adam betydelsen bakom stjärnorna och att detta sedan fördes vidare till de efterföljande generationerna.
Budskapet om evangeliet syns klart i zodiaken som börjar med Jungfruns stärnbild och slutar med Lejonet, kungen. Budskapet perverterades sedan i Babylon så att man läste horoskop för att förutsäga framtida händelser, något som Gud strängeligen fördömer som demoniskt, ockult beteende. Daniel var dock chef för de vise männen i Babel. Säkerligen undervisade han dessa vise om sanningen om stjärnorna, vilket är anledningen till att en del av dem kom till Jerusalem för att söka efter Messias när Han hade fötts.
” När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: ’Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom'” (Mt 2:1-2)
Tre bibelställen med messianska profetior ger oss förklaringen till den stjärna som de vise männen hade sett. Första skriftstället är 4:e Moseboken 24: 17 – 19.
”Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ner alla söner till Set. Han skall få till besittning Edom och Seir, sina fiender. Ja, Israel skall göra mäktiga ting. Ur Jakob skall en härskare komma, och de överlevande skall han utrota ur staden.”
Det andra messianska skriftstället är 1:a Moseboken 49:8-10.
”Juda, dig skall dina bröder prisa. Din hand skall vara på dina fienders nacke, din fars söner skall buga sig för dig. Ett ungt lejon är Juda. Från rivet byte har du rest dig, min son. Han böjer sig, han lägger sig ner som ett lejon, som en lejoninna – vem får honom att resa sig? Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.”
Det tredje är Psaltaren 110:1-4.
”HERREN sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter. ”Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender. …HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.”’
Vi ser i 4:e Mosebok 24, att en stjärna, också kallad en spira, ska komma ut från Jakob. I 1:a Mosebok 49 ser vi att denna spira närmare bestämt kommer ut ur Juda stam, som kallas ett lejon, och i Psalm 110 ser vi att Messias ska komma på samma sätt som Melkisedek, vilket betyder ”Rättfärdighetens konung”.
Jupiter heter Zedek på hebreiska och betyder ’rättfärdig’ och har alltid kopplats ihop med Messias, ”den Rättfärdige”. Den ljusstarkaste stjärnan i Leo, lejonet, som är en symbol för Juda, heter Regulus, vilket betyder ”kung” eller Melech på hebreiska.
De vise männen sade ”Vi har sett hans stjärna gå upp”, vilket också kan översättas ”Vi har sett hans stjärna i öster.” Den 12:e september, under Basunhögtiden år 3 före Kristus, påbörjade Regulus (Melech) och Jupiter (Zedek) en helisk uppstigning tillsammans såsom en stjärna och gjorde på så sätt att Melkisedek framträdde mellan Leos (Judas) fötter i horisonten i öster, precis före soluppgången. Denna heliska uppstigning av Regulus och Jupiter händer en gång vart 80:e år. Fast inom ett år efter denna uppstigning år 3 före Kristus hände det ytterligare två gånger, dels i samband med Purimfesten och dels i samband med Shavuot (Pingsten).
Men det hände också något annat i himlen denna Basunhögtidsnatt, år 3 f. Kr. Mellan kl.18:18 och 19:39 lokal Jerusalemtid, kvällen den 11 september, just som högtiden började, blev Virgo ”klädd i solen” med den nya månen under sina fötter precis som det beskrivs i Uppenbarelseboken 12:1-5.
”Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. … Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira.”
Det året befann sig solen i Virgos tecken i tjugo dagar, mellan den 27 augusti och den 15 september, men under den tiden var månen under Virgos fötter i bara en och halv timme. Det hände precis när Basunhögtiden började. Det är mycket troligt att det var precis då som Maria var i födslovånda för att föda fram Messias enligt Uppenbarelseboken 12, medan väktarna på Jerusalems murar tillkännagav nymånen och det blåstes i shofarhornen. Vad lite de visste om vad som hände just då bara någon kilometer därifrån!
Enligt judisk tradition skapade Gud Adam, som också kallas Guds son i Skriften (Luk. 3:38), under Basunhögtiden. Vad passande att även den siste Adam föddes samma dag! Och precis som Jeshua en dag ska återkomma som konung med en Guds basunstöt, kom Han också första gången vid ljudet av en basun. En konungs ankomst tillkännagavs alltid med basuner. Det är oerhört starkt hur Gud i detalj fullbordar Sitt Ord!
Vilken enorm Gud vi tjänar! I sanning är det så att ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra…”(Ps 19:2-3) Och ännu mera finns att lära från stjärnorna.
I berättelsen med de vise männen, säger Matteus att stjärnan ”stannade över den plats där barnet var” (Matt 2:9) Efter det att Melech och Zedek på ett år gjort sin tredje heliska uppgång som en stjärna den 8 Maj i samband med pingsten år 2 f. Kr., började Jupiter (Zedek) under andra hälften av juni att röra sig västerut på himlavalvet. Det är mycket troligt att de vise männen då bestämde sig för att följa stjärnan tills de nådde Jerusalem, en resa som tog Esra omkring fyra månader. Antagligen kom de fram till Jerusalem i början på vintern.
I hemlighet frågade Herodes de vise männen om den exakta tiden när stjärnan framträtt. Senare, när han försökte att mörda den nyfödde kungen, beordrade han att varje pojke i trakten runt Betlehem, och som var två år eller yngre, skulle dödas ”enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen.” (Matt 2:16) I december år 2 f. Kr. stannade Jupiter sin färd västerut på himlen under en period. Från Jerusalems utsiktspunkt föreföll det som om den stannade över Betlehem ”över den plats där barnet var.” (v.9) Vid tiden för de vise männens besök var Jesus inget spädbarn längre eftersom Han hade fötts mer än ett år tidigare. Han var en 15 månader gammal pojke.
Det finns ännu mer information som förkunnar vår Guds underverk. Om Jeshua föddes den 11 september år 3 f. Kr, så avlades Han av den Helige Ande 38 veckor tidigare, omkring den 19 december år 4 f. Kr. precis mitt i Hannuka, vid tidpunkten för nymånen. Världens Ljus blev kött under Hannuka, som är ljushögtiden. Hannuka är således en mycket lämplig tidpunkt att tacka Gud för att Han sände sin Son till oss som världens Ljus!
Hannuka är en högtid då man firar minnet av templets återinvigning, när den enda oljeflaskan som fanns till ljusstaken i templet genom ett under räckte i åtta dagar i stället för en. Det vanliga uttrycket bland judar under Hannuka är: ”Det hände ett stort mirakel där!” (eller ”här” om du bor i Israel). Och sannerligen var det ett stort mirakel när Jesu syndfria, heliga blod, som senare skulle utgjutas på korset för att försona hela mänskligheten med Gud, skapades av den Helige Ande i Marias moderliv just under Hannuka.
Jeshua föddes som människa och dog som människa, men Hans avelse och Hans återuppståndelse är beviset på att Han är Messias, Guds Son. ”Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.’” (Luk. 1:35) ”som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.” (Rom 1:4)
Hannuka är en viktig högtid. Det är en tid för överlåtelse till Gud och för gudomliga besökelser och mirakler! Det bör inte komma som någon överraskning att fienden genom stress och kommersialism vill försöka distrahera oss under denna tid. Vi vill uppmuntra dej: ta tid med Gud!
Hannuka är också en högtid med stor profetisk betydelse. Gal. 4:4 säger, ”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen.” Om inte templet under Mackabeerna hade återinvigts kunde berättelsen vi läser i Lukas 2 om att Jeshua bars fram inför Herren, ”såsom det var föreskrivet i Mose lag”, inte kunnat hända. Haggai hade profeterat om detta när han förklarade, ”Den kommande härligheten hos detta hus skall bli större än den förra, säger HERREN Sebaot.” (Hag 2:10) Om den syriske kungen Antokius Epifanes hade lyckats med att utplåna det judiska folkets lydnad mot Toran när han förorenade templet och förbjöd judarna att hålla sabbaten och omskära sina barn så skulle Josef och Maria varit hedningar. Messias kunde inte ha fötts och Haggais profetia om templet kunde aldrig ha fullbordats!
Situationen är samma i dag. Jeshua ska återkomma ”Som det är skrivet i Herrens lag!” Om antikrist, ”den laglöse”, och hans styrkor lyckas utplåna det judiska folket och Herrens lag kan inte Messias komma tillbaka! Herren kallar oss att be för det judiska folket och för fred åt Jerusalem. ”Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Brist ut i lovsång och säg: ”Fräls, HERRE, ditt folk, de som finns kvar av Israel.'” (Jer 31:7)
Även om vi med Bibelns hjälp kan lista ut när Jeshua föddes så nämner aldrig Bibeln uttryckligen något datum. Vi kan dock lugnt påstå att födelsen av vår Frälsare, ”Han som föddes till judarnas konung,” aldrig var menad till att bli en särskild högtid, vid sidan om de i Skriften redan etablerade högtiderna som pekar på Honom. I Hesekiel 43:8 tillrättavisar Gud sitt folk för deras avskyvärda sedvänjor, när de placerar sin tröskel bredvid Hans tröskel och sina dörrposter bredvid Hans dörrposter. Gud vill absolut inte att vi ska förbättra det Han redan har etablerat och uppfinna egna högtider utöver Hans heliga, bestämda tider och stunder!
Om vi verkligen vill ära Gud ska vi inte fira födelsen av hans Son, Ordet som blev kött, utanför de gränser som det skrivna Ordet anger. Julfirandet 25 december uppfanns av biskopar i Rom på 200-talet (långt efter Bibeln skrivits) för att ersätta den hedniska traditionen att vid den tiden fira solgudens födelse. Jeshua, som kom till Sitt eget, är den utlovade av Davids säd. Han är Ordet som blev kött.
Det är dags att Församlingen i stor ödmjukhet ångrar att den avvikit från Guds vägar och att vi erkänner vårt beroende av det judiska folk. Detta är en del i att förbereda vägen för Herren och att göra sig redo till att vara Hans brud vid Hans återkomst.
”Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem. Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare.” (Rom 3:1-4)
Gud anförtrodde Sitt Ord till det judiska folket. Genom att ta avstånd från dem avviker vi också automatiskt från Guds Ord. Det är dags att kliva ner från våra höga kyrktorn och gå tillbaka till den plats där de antisemitiska kyrkofäderna gick fel och göra bättring. Alla kommer inte att göra detta eftersom det fordrar mycket ödmjukhet. Men Hannuka är den tid då vi kan lära oss från Maria som fick besök av Gud om vad som krävs av oss när vi verkligen vill behaga Honom.
”Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare. Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet [ödmjukhet]…Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom… Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen, och ringa [ödmjuka] män har han upphöjt.” (Luk. 1:46-52) ”Det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.” (Luk 16:15)
Bibeln säger: ”Gläd er, ni hedningar, tillsammans med hans folk.” (Rom 15:10) Låt oss fira Israels högtider.
Comment (1)
Comments are closed.