Av alla apostlarna var Paulus utan jämförelse den mest lärde. Han var inte bara en farisé utan även son till en farisé och hade fått sin utbildning under den mest lärde och respekterade rabbinen i världen på den tiden, Rabbi Gamaliel. Paulus var hans bäste elev.
Petrus skrev om Paulus, ”I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna. Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.” (2 Petr. 3:16-17)
Petrus talar om okunniga människor, som missförstår Paulus och varnar för att dras med i de laglösas villfarelse. Det förekom envisa rykten om Paulus redan på den tiden, som gick ut på att han inte bara undervisade hedningarna utan också judarna att överge Moses (Apg. 21:21) Rykten kan vara svåra att få bukt med. Under nära två tusen år har Paulus brev missbrukats i församlingen till att lära ut att Lagen har upphört.
Det är viktigt att förstå att detta är att förvränga det Paulus skrivit. I Apostlagärningarna 21 ser vi hur Jakob tar upp detta ämne i Jerusalem och säger till Paulus vad han borde göra för att stoppa ryktesspridningen om honom och visa alla att han inte undervisar på det viset. Han avslutar med att säga, ”Då kommer alla att förstå att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv håller fast vid lagen och lever efter den.” (Apg. 21:24) Paulus höll alltså fast vid lagen och levde efter den. Det är viktigt att komma ihåg.
Lagen är en skugga av det som skall komma
Vi ska titta lite närmare på vad Paulus hade att säga om Herrens högtider. Låt oss först se på Kolosserbrevet 2:16-17, ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.”
De här verserna använder okunniga människor ibland för att påstå att kristna inte ska ha något att göra med de Herrens högtider som givits i Lagen. Men är det verkligen det som Paulus säger här, eller är detta ett typexempel på den förvrängning av Paulus undervisning som Petrus varnade för?
Först och främst så säger Paulus här, precis som också i Hebréerbrevet, att lagen är en skugga av det som är en verklighet i Messias. ”Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt.” (Hebr. 10:1) Ordet ”endast” i den här versen liksom ordet ”bara” i Kol 2:17 finns inte i den grekiska texten. Det står varken ”endast en skugga” i Heb 10:1 eller ”bara en skugga” i Kol 2:17. Dessa ord, som översättarna har lagt till den heliga texten, är tråkiga bevis på den antijudiskhet och det förakt för Lagen som tyvärr utmärker många kristna teologer. Det står ”Lagen innehåller en skugga av det goda som kommer.”
Lägg också märke till att det står att lagen är ”en skugga av det goda som kommer.” Lagen är inte bara en skugga av det goda som skulle komma för två tusen år sedan, när Jeshua dog på korsets träd. Allt i lagen fullbordades inte då, faktum är att vi har det bästa framför oss. Lagen ger oss en skugga av dessa kommande goda ting. Lagen profeterar fortfarande om Messias! Kolosserbrevet 2:17 är felöversatt i Folkbibeln. Den grekiska texten säger inte ”det som skulle komma.” 1883 års svenska bibel översätter det riktigt med ”vad som skall komma.” Paulus säger alltså om högtiderna: ”Allt detta är en skugga av det som skall komma.”
Det enda sättet att ta bort en skugga är att avlägsna själva föremålet som ger upphov till skuggan. Vi kan inte ta bort lagen (skuggan) utan att först ta bort Messias (föremålet). Vidare så är det ju så att en bild utan skugga saknar djup. Den är tvådimensionell och livlös. Vi behöver lagen för att kunna se det fulla djupet i Messias, hans frälsning och vad som ännu skall komma. Vi får inte göra oss av med lagen.
Eftersom Högtiderna är en skugga som avslöjar för oss både det som Messias har gjort såväl som det som ligger framför oss och eftersom de visar vad vi äger i Messias är de mycket viktiga för alla som tror på honom och tillhör honom, eller hur? Det är detta som Paulus vill framhäva. Det finns sådan som påstår att firandet av dessa Herrens högtider som ju givits till Israel är en form av ersättningsteologi. Paulus skriver tvärtom till s k hednakristna att de inte ska låta någon döma dem angående dessa högtider. Om vi tror på Messias har vi rätt att fira högtiderna som handlar om honom utan att låta någon döma oss för det även om vi inte är judar eftersom de handlar om vår Mästare.
Lydnad men inte lagiskhet
Vad Paulus varnar för i skriftstället ovan, från Kolosserbrevet 2, är inte lagen, utan lagiskhet. Han varnar för dem som gör själva lagen till verkligheten. Paulus säger att vi inte ska låta någon fördöma oss på grund av hur vi firar sabbater och religiösa högtider, som om vår frälsning skulle hänga på att vi lydde vissa regler angående dessa saker. Från sådan lagiskhet är vi fria, eftersom vår Messias har köpt oss vår frälsning genom sitt blod. Men det betyder inte att kristna inte ska fira Herrens Högtider! Det är en typisk förvrängning av det som Paulus avsåg.
För flera år sedan, när jag fastade under Försoningsdagen, sade Guds Ande några livsförvandlande ord till mig. Han sade, ”Det här är MIN högtid. Det är en högtid som handlar om mig. Varför är kristna som tror på mig, och säger att de älskar mig, så okunniga och likgiltiga angående mina Högtider? Hur ska de kunna klara sig från villfarelser om de inte tar vara på min undervisning?” Ordet gick som ett svärd genom mig och jag fick en erhörd nöd för läget bland alla kristna.
Högtiderna utgör en del av ”Lagen”, vilken på hebreiska helt enkelt betyder ”Guds undervisning eller instruktioner.” Lagen undervisar oss om Messias och om vår frälsning i Honom. Inte ett enda ord är utan betydelse. Hur kan vi förvänta oss att bli övervinnare om vi föraktar Guds undervisning och instruktioner? Gud är världens bästa lärare. Men hur kan församlingen uppnå mognad om den avfärdar hans undervisning?
Församlingen vanärar honom om den inte bryr sig om hans Högtider, som han fastställt för att undervisa och instruera oss om Messias. I stället har kyrkan kommit fram med egna högtider som inte finns i Bibeln utan istället har sin bakgrund i avgudadyrkan precis som Jerobeam gjorde när han avföll från Juda. ”Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde detta i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra.” (1 Kon 12:32) Det var detta avfall som Elia utmanade på Karmel.
Gud säger tydligt,
Lägg märke till att Gud inte säger att vi inte får dyrka främmande gudar. Självklart ska vi inte göra det. Men här sägs det att vi inte får tillbe Herren, den Evige, på samma sätt som hedningar dyrkar sina gudar. Vi ska hålla Guds högtider och inte försöka ära honom med högtider som människor stadgat. Det spelar ingen roll hur goda avsikterna än kan vara, vi bör inte beblanda oss med icke skriftenliga högtider, om vi önskar vara Hans strålande Brud. Bibeln säger, ”Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.” (1 Petr. 1:15-16) Guds ord gör oss avskiljda.
Galaterna
Ett annat bibelställe som lätt misstolkas är Galatebrevet 3:8-11:
De som Paulus skrev till i Galatien var hedningar som kommit till tro. Han börjar med att påminna dem om hur det var innan de kom till tro då de dyrkade avgudar: ”då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar.” Sedan säger han: ”nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under.” Det är uppenbart att människostadgarna som Paulus talar om här absolut inte handlar om Guds egen lag. De kallas ju aldrig för människostadgar. Galaterna hade ju inte heller hållit sabbaten och Herrens högtider medan de var hedningar.
Hemligheten till att förstå vad Paulus försöker säga kan spåras i nästa mening: ”Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år.” Paulus använder inte ordet ”håller” som normalt förknippas med Herrens högtider, som t ex sabbaten: ”Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som HERREN, din Gud, har befallt dig.” (5 Mos 5:12) Han skriver inte heller: ”Ni firar dagar och månader och särskilda tider och år”, utan: ”Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år.” Galaterna iaktog tydligen på ett vidskepligt, närmast ockult sätt särskilda dagar på samma sätt som de tidigare tjänat avgudarna.
Även om Paulus inte nämner Herrens högtider i sammanhanget så är det ändå fullt möjligt att det handlade om dem. Men det handlade om ett slaveri under människostadgar kopplade till dem. Paulus tillrättavisar galaterna för lagisk träldom under mänskliga påbud i samband med högtiderna inte att de firar Herrens högtider. Detta stämmer också med vad han skriver till de troende i Kolosse: ”Låt därför ingen döma er… ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat.” (Kol 2:16) Bli inte trälar under mänskliga påbud hur ni ska fira Herrens högtider! Högtiderna handlar om Messias. Det är Herren som måste stå i centrum. Vi är kallade till trons lydnad inte lagisk träldom. Guds bud leder till frihet, människors stadgar till träldom. ”Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.” (Rom 7:6)
Romarbrevet
Sabbaten är den första av Herrens Högtider. En del hänvisar till Romarbrevet 14:5-6, och menar att det fjärde av de tio Budorden inte gäller i det nya förbundet. Paulus skrev, ”Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.”
Det är fullkomligt otänkbart att Paulus skulle ha avsett Sabbaten när han skrev ”Den ene sätter en dag högre än en annan.” Det skulle ha betytt en total förnekelse av den Heliga Skrift från Paulus sida, eftersom Gud själv fastställt Sabbaten som helgad och avskiljd från resten av dagarna. Redan i andra kapitlet i Bibeln ser vi att det allra första som Gud gjorde efter skapelsen, var att helga Sabbaten. ”Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort ” (1 Mos. 2:3) Han har befallt oss i sitt Ord att göra likadant: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.” (2 Mos 20:8)
Romarbrevet 14:6-7 lyder, ”Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud” Det står ingenting om sabbaten. Ordet nämns aldrig. Däremot står det om att lägga vikt vid en viss dag i motsatts till att äta. Den naturligaste och givna tolkningen av denna vers är att detta sammanhang inte alls talar om sabbaten, utan om speciella fastedagar som en del tydligen höll på i Rom. Kanske är det en hänvisning till den fariseiska traditionen att fasta två dagar i veckan (se Luk 18:12). Det var en sed som vi vet praktiserades av de troende i den första församlingen i Jerusalem. Man kan även se i det tidiga dokumentet Didaché((http://sv.wikipedia.org/wiki/Didache)) från det första eller andra århundradet att detta var en allmännt utbredd sed. ”Beträffande dina fastor; fasta inte vid de tider då hycklarna fastar. De fastar på den andra och femte dagen i veckan. Du skall i stället fasta den fjärde dagen [onsdagen] och på förberedelsedagen [fredagen].” (Didaché 8:1) (se föregående fotnot) Rom 14 handlar inte om Sabbaten eller vilodagen. Den omnämns aldrig.
Jesus sa att Sabbaten blev gjord för människan (se Mark 2:27) inte att den blev gjord för juden eller judarna. Visst är det underbart att Jesus uppstod från de döda den första veckodagen och det är verkligen värt att firas. Men en sak är säker: det finns inte en enda vers i hela Bibeln som säger att vi ska avskilja söndagen, eller den första veckodagen varje vecka till vilodag. Det är en mänsklig tradition. Och Jeshua var väldigt klar när det gäller sådant:
När man först börjar fira Sabbaten i lydnad för Guds ord känns det lite annorlunda och ovanligt. Om man inte är jude kan det bli svårt att komma bort ifrån tankar som; ”Jag är inte jude, varför ska jag göra det här? Jag känner mig som en hycklare.” Eller ”Jag är kristen, det här känns som att byta religion.” Problemet är att församlingen aldrig skulle ha slutat med sabbatsfirandet. Nu bryter vi ny mark efter 1800 långa år! Det är inte konstigt om man känner sig lite obekväm i början.
Men kom ihåg: genom tron på Jesus har vi blivit inympade i Israel. Att fira Sabbat hör till återupprättelsen av den ursprungliga tron, som en gång för alla har skänkts till alla de heliga. Varför skulle inte vi göra det som Jesus och hans lärjungar gjorde? Vill vi inte vara lik honom? Om du börjar fira Sabbat kommer du ganska snart att märka att det blir det största glädjeämnet i din familj under hela veckan.
För inte så länge sedan berättade vi för några vänner, ”Vi har kommit fram till att om man verkligen vill hålla Sabbaten så måste man också ”hålla” förberedelsedagen (fredagen, se Mark. 15:42), för att kunna göra i ordning allt inför Sabbaten.” Vår kristne vän svarade, ”I vår familj förbereder vi oss och ser fram emot Sabbaten under hela veckan! Det står ju, ’Tänk på Sabbatsdagen.’ Det gör vi hela veckan. Sabbaten är vår högsta glädje, som vi som familj ser fram emot!” Vår vän hade verkligen rätt. På samma sätt bör vi se fram emot Guds rike, den sjunde dagen, vilket Sabbaten handlar om och är en skugga av. Låt ingen beröva dig välsignelsen av att fira Sabbaten precis som Jesus gjorde!
Vi ska inte vara lagiska när det gäller Herrens Högtider, utan vara ledda av den Helige Ande och inte låta någon döma oss om hur vi firar dem. Men att inte bry sig om Herrens Högtider innebär att man inte bryr sig om Guds Ord och den undervisning som Han har gett till dem som tror på Honom. Det är faktiskt att vanära Herren. Det är dags för omvändelse. ”Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” (Matt. 5:19)
”Bered vägen för HERREN”
